Jag är oövervinnlig
Jag känner sån extrem lycka just nu. Av ingen anledning egentligen. Allt är bara så bra. Just för tillfället finns inte ett enda problem, och jag är så glad att jag är vart jag är. Jag har världens bästa vänner. Jag har en väldigt bra familj. Jag har helt okej betyg och jag är helt okej bra i mål. Jag är bra liksom. Vad alla andra än tycker har jag insett nu. Det är så bra att bara vara sig själv, för ens vänner älskar mig ändå (förhoppningsvis haha) och dom som inte gillar mig - SO FUCKIN' WHAT?! jag har mina underbara fina vänner. Och ibland känner man ensamhet, vilket alla gör. Men det löser sig liksom, bara man pratar med någon kompis om det, så blir allting bra. Något jag är väldigt dålig på. Men jag ska förbättras. Jag ska bli en bättre människa (haha kul med dubbelmoral eftersom att jag skriver att jag är en bra människa lite längre upp) Men någonting har förändrats i mig. Kanske tanken på att jag fyller sexton om exakt två veckor och inte levt ut livet så mycket som jag borde. Bråkat för mycket. Gråtit för mycket. Gjort FÖR många onödiga saker jag ångat. Sårat förmånga, även mig själv. Jag vet inte riktigt. På något sätt vaknade jag idag. Och insåg att det är bara att sluta försöka. Man kan inte vara någon man inte är, man kan bara förbättra det ett snäpp. Så nu ska jag städa mitt rum. Försöka få lite ordning och reda på livet. På livet och tankarna och bli snäppet ansvarsfullare än vad jag varit det senaste året. Jag ska ta vara på varje dag - och ta tillvara på en dag kan man lika gärna göra genom att ligga på soffan och inte göra ett skit. För det är rätt fint det också. Jag vill bara slösa bort mitt liv och tänka på dig i april. Håkan alltså. Hörde den texten precis, och jag vill verkligen inte slösa bort mitt liv. Jag vill leva. Och vara med mina fina nära. Få nya vänner. Binda starkare band med mina älskade vänner. Sluta vara ett pucko.
Jag kan inte säga att jag inte bryr mig det minsta om vad andra tycker om mig. För det gör jag, men inte lika mycket längre som jag gjorde förr när jag hade ticks på att alla var tvugna att tycka om mig. Försöker vänja bort det helt. Men om man säger så, en vän man verkligen kan vara med utan att ora sig för vad kompisen tycker om en - det är en riktigt bra vän. Eller vännen kanske inte är bra, men man vågar vara sig själv. Och det är huvudsaken.
Äsch nu har jag tappat bort mig själv i alla tankar. Ska jobba lite på att ta hand om mig själv bättre nu, och fixa lite i rummet och tvätta smink och smörja in mig och sånt.
Men för första gången på länge ska jag lägga mig i sängen och vara glad att vara jag. Och inte slappna av första gången på hela dagen för att jag försökt vara någon annan så mycket. Jag gillar att vara mig själv. Jag gillar mig själv. Jag gillar er fina läsare.
Min profilbild. När jag la in den var min första tanke; åååh hoppas många gillar den. Sen så tänkte jag om och sparkade mig själv i arslet ( inte bildligt talat) Vadfan liksom. Jag gillar den. Det är huvudsaken.
Godnatt♥
