Jag föll för nån på en fest nån stans

Upplever den hemska känslan igen, från igår när Håkan avslutade konserten. Med du är snart där. Min favoritlåt. Jag grät så jag inte kunde andas. Mötte Stefans blick några gånger men då blev mina hulkningar bara intensivare, så jag fokuserade på Håkan istället. På att inte sluta andas. Tänkte gång på gång. Vad vore jag utan er?